förra vintern.
starten.
den var så kall och blöt
men vi höll den i våra händer.
för den var bara våran, vi ägde den.
vi var varma i våra hjärtan
för att förra vintern var vår egen vinter.
sen kom våren.
vi smälte bort snön,
värmde världen med våra leenden.
det kom löv på träden.
nu kom våran egen varma vår.
vi hade den inom oss,
och vi såg dom glada människorna
som kisade mot solen.
våren var våran och ingen annans.
och så kom sommaren.
det var början på slutet.
slutet på vad vi hade,
men inte ett slut på allt.
vi visste att det skulle ändras,
och det skuggade sommaren som var vår egen.
men den var varm,
och den var våran.
vi hade sommaren.
och hösten som vi varit så rädda för kom till slut.
kall blåste den in i våra hjärtan,
den kylde ner oss,
vi frös.
löv föll från träden,
liksom vi.
vi föll.
allt rasar.
sen ses vi igen och våra varma minnen kommer tillbaka,
vi tinar upp igen.
drömmen som var våran egen.
att alltid kunna vara nära,
närmare man någonsin kunnat komma.
den rasade också,
försvann när vi vaknade upp.
vi är inte dom vi en gång var,
vi blev som dom andra.
den kalla hösten är här,
men den tillhör någon annan.
