ingen mår som jag.

ja det känns som att jag i den här bloggen samlar på deprimerande inlägg.
och jag är nog likadan som många,
orkar inte läsa om någon annans problem.
men att skriva det får mig att se vad jag tänker, egentligen.
och det behöver jag.

jag vet inte varför det är såhär just nu.
jag oroar mig,
undrar, funderar och håller mig uppe hela nätterna.
jag överreagerar, ja.
jag fastnar vid ord du säger, är misstänksam och avundsjuk.
jag kan lita på dig, jag vet.
men jag har aldrig behövt någon så mycket som jag behöver dig nu.
avståndet.
men det har aldrig spelat någon roll vart du är,
jag har alltid kännt mig nära dig.
nu vet jag inte vart jag är.
känner mig så långt ifrån.
jag vet inte vad du tänker
vad du gör, vad du drömmer om.
jag vill aldrig vara ifrån dig,
och du lovar så mycket.
det är min livlina, där hänger jag kvar.
jag vill tillbaka till tiden det började,
starten på mitt liv som det är nu.

........................................................................


well all I really wanna do is love you
a kind much closer than friends use
but I still can't say it after all we've been through
and all I really want from you is to feel me
as the feeling inside keeps building
and I will find a way to you if it kills me
if it kills me

<3