inlägg

jag önskar att det fanns lite mer plats.
för tankar, för kroppar och för andetag.
utrymmet räcker inte till när man inte kan ta sig framåt längre,
när man inte klarar att öppna dörrarna på vägen måt målet.
för första gången ger jag upp,
min kropp och mitt huvud orkar inte längre.
jag är rädd att jag kommer ramla över kanten och falla.