i'm breathing in

telefoner är så otillräckliga.
om man pratar med någon
en person man saknar
någon man älskar
så känns det ju aldrig bättre efter att man pratat.
det får en att sakna mer,
det känns som att en liten bit av hjärtat
försvinner varje gång man lägger på luren.
och det är otroligt jobbigt
när man i dagar
och nätter
har träffats utan att alls skiljas från varandra
och ska säga hej då igen.
sista kramen
sista kyssen
och att för sista gången på väldigt länge
andas in din lukt.
ännu en liten bit av hjärtat
som följer dig på vägen bort från mig.
tid.
alltid har man för lite av den.
bara några sekunder
timmar kanske
och dagar.
ofta spelar det ingen roll hur mycket tid det är,
månaderna känns som sekunder.
när jag tittar tillbaka
när jag minns det som hänt.
dom första orden vi sa, till dagen idag.
jag minns alla känslor
ja, vad lycklig man var.
en liten bit av mitt hjärta är kvar där
i det förflutna.
ibland saknar jag det,
då när man trodde att man hade all tid i världen.
och när du inte är här
när det är tyst och tomt.
när jag inte har dig här som tröst
när du inte värmer mitt hjärta
när du inte finns brevid mig om nätterna
och när jag inte kan röra dig
säga att jag älskar dig.
då ringer jag.
och det gör mer ont efteråt
när man hört din röst och bara vill att du ska vara här,
och det försvinner en liten del av hjärtat som bara du äger.
då vet jag hur värdelöst mitt liv var innan jag träffade dig.